Danish (MF)

...på hur mycket jag har att göra på jobbet är hur mycket jag bloggar. Denna vecka mycket att göra alltså lite bloggande, men nu ska det ordna upp sig det mesta blir klart på måndag om min tidsplan håller. Det börjar bli många bollar som sagt, Malmöfestivalen rullar igång på riktigt och Quicksilver börjar verkligen bli på riktigt så det börjar bli en del att göra.

Min kampanj mot svenska kyrkan och deras reklam har kommit av sig, ska försöka hitta ett system för mailbombning eller nåt så får de se hur ball det är. Posten har inte kommit tillbaka med ett svar om varför svenska kyrkan är samhällsinformation så man får väl vara lite odräglig mot dom också, det är i och för sig inget problem efter hur den koncernen behandlade mig under min tid som poståkare.

Självklart är det fint att tjäna lite extrapengar på Jägers på lördag men samtidigt är det inte göt att missa nästan en hel ledig lördag, det är ett av i-landsproblemen jag har till helgen. 

Det finns få saker som får mig så förbannad som svenska kyrkan det som möjligtvis kan bli värre är när deras förbannade tidning dimper ner i min brevlåda. Folk som besökte min lägenhet i Hultsfred lade kanske märkte till kompletteringen till Ingenreklamlappen som löd kristna budskap är också reklam!!! Detta med anledning av att Jehovas ansåg sitt budskap vara viktigare än Elgiganten och ändå lämnade sin förkastliga broschyr i min brevlåda.

På min dörr står det ingen reklam ändå hittar jag svenska kyrkans tidning Amos på mitt hallgolv, dryg som jag är mailar jag den enda kontakten jag hittar nämligen amosredaktionen med en fråga varför jag  får deras tidning som ju rätt upp och ner är reklam för svenska kyrkan och dess budskap. Som svar får jag att svenska kyrkan på min ort valt att dela ut tidningen genom att använda postens gruppförsändelsesystem för samhällsinformation som man inte kan undanbedja sig. Sen avslutar Anneli Eriksson med att be mig ha överseende med att jag får hem tidningen och slänga den i papperskorgen, GLÖM DET!!!

Nu har jag mailat posten och undrat hur svenska kyrkan kan hamna i kategorin samhällsinformation. Jag misstänker starkt att det jag håller på med inte kommer ge någon effekt på någonting men alltid kan man vara en nagel i ögat på någon tjänsteman.

Mina mail är väl antagligen lika välkomna som amos är på min hallmatta

Förutom att det börjar bli göt att sitta på balkongen, igår var det rekommenderad t-shirt på min balkong, är ju att det börjar hända grejer. Jag tror jag har hittat mitt soundtrack till det mesta som är trevligt den här våren i Mark Ronson remixen på Lily Allens Smile, det är fantastiskt vad lite andra trummor kan pigga upp en habil men lite trist låt.

I lördags visade jag prov på precis hur dålig konsument jag kan vara om jag lägger den sidan till, jag begav mig ut för att köpa en laptop och skulle bara komma hem med en istället för att kanske vänta, beställa på nätet kanske och komma undan 500-1000 spänn billigare. Det gick helt ok, jag är inte missnöjd ännu men det kommer kanske. Men tjejen  framför mig i kön däremot har all anledning att ångra sig, först väljer hon en laptop som är i klass med min gamla, alltså inte speciellt bra, sen lägger hon upp en 24 månaders avbetalningsplan som hon förlorar 2000 spänn på så det skulle vara intressant och träffa henne och fråga hur det känns.

Gårdagskvällen bjöd på en otroligt trevlig överraskning när jag gick till sunk-ica för lite kvällsinköp. Tanken var att jag skulle handla ett dubbel-japp och tobak men vad hittar jag, jo Påskmusten som är i stan. Jag är en passionerad mustdrickare, konsumerar egentligen inte läsk men när det är mustsäsong så tar sig konsumtionen löjeväckande proportioner. En gång rekommenderade jag en vän att göra slut med sin pojkvän enbart baserat på att han inte gillade must, solklar logik i värld iallfall. Lite info om storebror julmust kan man hitta här,

A must is a must 

Jag är inte överförtjust i film , jag får svårare och svårare att motivera mig att lägga mellan 1,5-3 timmar på en film helt enkelt. Igår försökte jag söndagsunderhållning var på agendan så Erik och jag försökte oss på "Night at the museum", det gick inte så bra eftersom den var bull eller till och med överbull så vi stängde av efter typ en halvtimme, har man inte ens fnissat åt en komedi efter den tiden finns det inget val. Nästa film till rakning var "Apocalypto", samma historia här, visserligen inget skratt tilltänkt men en film helt utan tempo eller intressant tema efter en halvtimme då kan man inget annat än att stänga av.

Vissa säger "det är inte hollywoodfilmerna som är dåliga det är drogerna" och efter misslyckandet att avnjuta fim igår kan jag inte annat än att hålla med, men ska man verkligen behöva knarka för att få någon behållning av en film? Eller är det kanske dags att slå näven i bordet och sluta se fim helt? Min första åtgärd kommer iallafall vara att ta ett ännu större steg ifrån filmer som innehåller Ben Stiller eller filmer regisserade av Mel Gibson, inte att knarka.  

Skulle träffa en hantverkare hemma hos mig idag klockan tio för han ska ge mig en offert på att renovera mitt badrum. Tråkigt nog hade jag skrivit fel i min kalender så jag skulle vara på ett möte klockan tio också, men jag cyklade hem iallafall för att lösa det snabbt och sen vara med på avslutningen på mötet. 25 minuter sen blev han till slut, han är värre än de famösa polska tidstjuvarna som brukar dyka upp när man har mycket att göra. Det kan vara jag som är petig men jag tycker inte att man kan vara så sen som han var, framförallt inte mitt på dan när han vet att jag går ifrån jobbet. Men det är klart det är ju inte bara hantverkare som ibland har lite svårt med klockan en del av mina vänner har ju svårt med det ibland också (Anners, det är meningen att du ska känna dig träffad nu).

Känner att det blir rätt mycket fotboll nu men det har ju varit intense nu igen, både Barcelona-Real Madrid och Chelsea-Tottenham 3-3 och fantastisk fotbollsunderhållning i bägge matcherna. Barcelona fick ju oförtjänt med sig en poäng med en som vanligt blek världens bästa som blev överglänst av Messi som fick lite utdelning för sitt dribblande för en gångs skull. Jag tyckte nog att Tottenham med mina favoriter Berbatov och Lennon hade gjort sig förtjänta av 3 poäng men Chelsea ryckte upp sig och var riktigt bra i slutet, fint mål av Kalou också. I Milanoderbyt finns det inte mycket att snacka om Inter var bättre och Zlatan var bäst. Jag förstår verkligen inte hur Milan kan misslyckas med det spelarmaterialet men det står ju rätt klart att de är dåliga helt enkelt, dags att byta ut Ancelotti kanske? 

Förutom de efterföljande gäspningarna i fotbollsväg hade jag en fantastisk tidig onsdagskväll. Av olika anledningar, som jag måste få återkomma till när de är bekräftade, skulle jag sätta ihop en skiva med Philly Soul och tog till min hjälp hjärntrusten Mårten och Pål. De blev fantastiska timmar med lyssning av det bästa denna fantastiska genre kan åstadkomma och som väntat blev resultatet underbart, vad annars med det materialet. Vi dammade av gamla klassiker till höger och vänster eller vad sägs om "Win, place or show (she's a winner)" med Intruders, "Miss you" med Harold Melvin & the blue notes, "Love TKO" med Teddy Pendergrass, "Summertime and i'm feeling mellow" med MFSB, listan kan göras riktigt lång. Förutom all den underbara musiken fick man sig en abc lektion i hur man gör omslag eller vad sägs om axplocket här nedan?

Efter tisdagens väldigt trevliga och intense fotbollshändelser såg man fram mot onsdagens drabbningar och vad fick man, mest skit ärligt talat. Mitt hatlag nummer ett manchester united vann hade inga direkt problem mot Lille men spelade skittrist ivrigt påhejade av den återigen värdelösa Glenn Hysén. Roligare var då den enligt obekräftade källor gamla koksnäsan Åke Ungers kommentering av Bayern-Real, han försökte iallafall, något man inte direkt kan beskylla Real för. Glädjande nog blev iallafall norra europas mest osympatiska spelare Van Bommel utvisad, alltid något. Såg ingenting av Arsenals uttåg från europascenen men gissningsvis var de lika ineffektiva som de brukar bli när det gäller nåt. Milan-Celtic kan man bara sammanfatta på ett sätt, BAH.

Hade oflytet att råka på att jobba extra i går kväll, så farligt är det inte egentligen eftersom det är i det särklass bästa extrajobbet jag haft nämligen som målfotograf på en travbana, lugnt men fyllt av ansvar. Det som var oflyt var att jag missade lite mer än första halvlek av gårdagens Champions league omgång, som visade sig vara riktigt intense med många lag jag gillar i hetluften.

Skönt att se att Liverpool slå det onödigt hypade Barcelona med den så kallade världens bästa på plan (ärligt talat har inte Ronaldinho varit bra sen typ innan Palme dog, kanske glimtvis men inte en hel match). Trist att se Lyon inte klarade sig mot Roma, det hade varit roligt att se Kongo-Kim lite längre fram i CL, Roma är dessutom ett utomordentligt osympatiskt lag om än rätt underhållande att se. Chelsea vidare är direkt ingen skräll, de är ju rätt bra och dessutom har de den riktiga världens bästa i Makelele. Till gårdagskvällens tv-match Valencia-Inter, för den som inte är nörd som jag som faktiskt kan gilla en 0-0 match var det nog rätt trist, Valencia ville inte direkt anfalla och Inter var rätt stereotypt ändå. Det intressanta händer efter matchen då det blir full fight på plan, rätt trist att det ska sluta så men inte så förvånande. Oavsett vad vi ser är nog båda parterna lika goda kålsupare till anledningarna bakom fajten och det visar väl hur intense matchen egentligen var. 

Det senaste får mig att tänka på ett fenomen som jag inte lagt märke till förrän efter fotbolls-vm. Jag som följer diverse media angående fotboll rätt noga har lagt märke till hur anhängare av italiensk fotboll mer och mer utmålar något slags martyrskap för italiensk fotboll generellt. Det började med Zidane-Materazzi debaclet med medföljande vm-guld, där de stackars italienska fansen ondgjorde sig över att inte hela världen firade vinnarna med pukor och trumpeter. Jag misstänker att anledningen inte är missunsamhet utan för att spelarna i viss mån är osympatiska (De Rossis armbåge mot USA tex) och att laget emellanåt spelar skittråkigt (visst spelar de underbar fotboll ibland också, Pirlo är och förblir ett geni), motståndarna kanske inte är så mycket bättre men av två onda ting väljer man det minst onda. Samma fenomen dyker upp efter gårdagen, det är synd om Inter och alla andra är svin, detta lilla citat hittade jag på Svenskafans.coms artikel "Valencia skämmer ut sig"

Och Inter spelar 0-0 borta mot Valencia i en match där hemmalaget gör allt för att grisa sönder matchen (filmningar, kapningar) och inte spela fotboll och får starkt stöd i detta projekt av domaren.

Hela denna dag är en skam för fotbollen. Det är faktiskt helt otroligt att valencias spelare och funktionärer beter sig såhär efter att de precis vunnit ett stort europacupmöte.

Jag njuter storligen av att se bra fotboll, och lika mycket lider jag när jag ser sådan här skit på planen.

Första meningen är det mest intressanta då de aspekter som tas upp är det som jag iallafall håller som kännetecken för italiensk fotboll och som jag får belägg för varje gång tv4 visar en italiensk match från mitten eller botten av tabellen, eller för den delen om man ser ett toppmöte där ingen är speciellt intresserad av att anfalla. En annan detalj är också att fotboll aldrig har varit och aldrig kommer att bli en bedömningssport, vilket jag tycker många italienska lag har tagit fasta på i åratal och inte minst landslaget. Mittstycket tycker jag inte att jag behöver kommentera hur man än vänder och vrider på det så krävs det två för att dansa lambada trots att det är "the forbidden dance".

Puh, det blev mycket om lite och det finns mer att säga, men min kontenta är att sluta gnäll för i helvete Valencia vann eftersom de gjorde fler mål på bortaplan. Jag inser givetvis att man måste försöka rättfärdiga att sitt lag inte gick vidare på något sätt, det är ok, men en världskonspiration mot italiensk fotboll och att andra laget inte spelade roligt är fel väg att gå, kasta sten i glashus någon?

Var lite intresserad av att åka över till Köpenhamn och delta i någon slags demonstration för ungdomshuset. Jag var överhuvudtaget inte intresserad av att kasta sten, bränna bilar eller för den delen ha någon som helst kontakt med kravallutrustad polis vilket till slut gjorde att jag inte åkte dit. Tråkigt att situationen har blivit som den blivit. Konstigt att ingen verkar ha tänkt efter innan, scenariot stod ju ganska klart när det visade sig att Ungdomshuset såldes till en kristen sekt som mest verkar vara ute efter att jävlas med argument som "gud har talat till mig". De problemen såna människor kan ställa till med är betydligt större och mer extrema än frustrerade ungdomar som förstör egendom eftersom ingen ändå lyssnar på dom. Om ni och jag tyckte att saker och ting spårade ur över Ungdomshuset tänk på hur det kommer att bli när de ska utrymma Christiania senare i år, då får nog Helt off göra en låt om att det brinner i Köpenhamn. 

Det är rätt sannolikt att större delen av de som deltagit i kravallerna nu kan vara de som i folkmun gärna kallas medel/överklasslynglar som mest agerar ut sin något egendomliga frustration, det kan vi nog vara överens om. Vi kan nog också vara överens om att debaclet mest är en principiell fråga, jag till exempel har ingen direkt relation till Ungdomshuset men gillar och står bakom tanken om det. Tänk när kravallerna berör alla i samhället, som fallet var i Frankrike nu senast, även de som idag ofta står utanför (ja, jag tänker framförallt på invandrargrupper) då kan vi nog se på ännu grövre kravaller inte bara i Köpenhamn utan också på en plats ännu närmre dig och mig. Det som vissa av våra nya medborgare har upplevt innan är antagligen på en lite brutalare nivå både från demonstranter och de som vill stoppa demonstranterna.

Svårt, det blev inte en lika rapp och klatschig text som jag tänkte, jag är bara orolig hur demonstrationerna kan bli om de rör nåt ännu lite mer engagerande än ett Ungdomshus i Köpenhamn.

Som vanligt ser mina bilder kackiga ut men det spelar ingen jättestor roll. Bäst just nu är iallafall Heroes, riktigt bra när man kollar på många avsnitt i rad, tänk bara hur bra det blir om man följer ett program i veckan. Antagligen beror gillandet på att jag är en stor sucker för serietidningsestetiken för även om dramat finns där är skulle det kanske kunna vara starkare.

Mer nytt från de legala gråzonerna är att jag lyssnat på Säkert! och blivit positivt överraskad, visst trodde jag att det skulle vara bra men inte såhär. Salem al fakir var däremot en besvikelse, absolut inte dåligt men inte så man slår klackarna i taket heller, jag hade hoppats på mer. Sen har the Goats "tricks of the shade" dykt upp på min dator av outgrundliga anledningar, väldigt fin liten skiva för mig som gillar gammal hiphop. Som en rolig liten parentes räckte mina 50 lyssningar till en "top 5 listeners" på lastfm alltid ball att ligga i topp!  

Jag ska försöka ta det lugnt i helgen utan några utflykter i alkoholdimmor, vi får väl se hur det går.