Listor

Kom hem häromkvällen efter ett par starköl på krogen och hamnade mitt in i High Fidelity, en liten film ocm musiknörderi. Jag vill ändå mena på att jag inte är så lång gången som huvudrollen men känner ändå igen lite för många drag för att det ska kännas riktigt bekvämt. Trots det har jag en stor behållning varje gång jag ser den trots att den är lite mildare än boken som verkligen tar nörderiet till sin spets. Så här i slutet på året gottar sig musiknördar världen över eftersom det helt plötsligt blir accepterat att hur som helst ställa samman listor över året,  det finns inga rätt och fel men det kan bli väldigt infekterade diskussioner som till exempel album/låt-härvan som jag tycker att den bör kallas hädanefter.

Ibland finner man tröst i att man inte är den enda som tänker på detta sättet, jag blev oerhört glad i morse när jag möttes av ett mail som bland annat innehöll det här:

Jag har tråkigt, så jag gjorde en sammanställning:

Årets mest spelade artister*

 

Rank

Artist

Poäng

Antal lyssnare

1

The National

104

3

2

Johnossi

98

3

3

Håkan Hellström

96

3

4

Why?

93

2

5

Veronica Maggio

92

2

6

Xiu Xiu

91

2

7

The Roots

85

2

8

Glasvegas

76

2

9

Mogwai

75

2

10

Gnarls Barkley

72

2

11

Atmosphere

71

2

12

The Streets

67

2

13

Pavement

66

2

14

MF DOOM

66

2

15

Vampire Weekend

65

2

16

Weezer

65

2

17

Girl Talk

57

2

18

Death Cab for Cutie

55

2

19

Snoop Dogg

54

2

20

Fleet Foxes

53

2

* För Tranmark, EsQimo, Evidesson, AndysLiv


Intressant att vi är så oöverens. Baserat på topp 50 senaste 12 månaderna, där den mest spelade låten fick 50p för varje person.

Tack vare det fantastiska verktyget Last.fm kan man alltså sammanfatta årets lyssningar på detta sättet vilket i sin tur leder till oändliga diskussioner.

För att försöka komma till en poäng, jag sjukt dåligt samvete över att årets lista inte är klar och har den senaste veckan hittat åtminstone 3 nya kandidater, UD har släppt nytt bland annat ett givet val.


Årets julklapp

Min favoritleverantör på jobbet har lämnat årets julklapp, jag landade både en scarf och ett par manschettknappar, lyxigt värre, synd bara att jag bara har en skjorta som kräver manschettknapp. Det är sådan saker som förgyller vardagen, igår var också reggaedag på kontoret iTunes fick bara jobba med det som var betecknat reggae i iPoden och klarade sig rätt hyfsat ändå lite off från väder och så men det piggade upp ändå.


Årets julkklapp till mina föräldrar är inte alls lika spännande men får mig osökt att tänka på en rolig detalj om föräldrar. Föga spännande blir det en diabildsscanner som mina föräldrar ska bli glada över denna julen, smart egentligen eftersom det är enda chansen att någon någonsin igen ska kolla på de bilderna, det känns som om att släpa fram en duk och projektor inte hör 2000-talet till. Om man gör en snabb inventering av deras upplag av bilder hittar man 8 lådor bilder på min syster, 2 på min bror och knappt 1 på mig, nu låter jag som en bitter person men det är jag inte för att det är så fantastiskt roligt att höra mina föräldrar försöka förklara detta fenomen och som ni kanske förstår blir det rätt svajigt. Det är också en av de små detaljerna som får mig att le i vintermörkret.   


Så här i julkalendertider tänker jag vara sämre

Jag hade faktiskt tankar på att ha en julkalender här också men som så mycket annat föll det litegrann på att det helt enkelt inte blev av. Annars är det ju spännande att följa festivalernas kalendrar Hultsfred började starkt med massa Vinterdäck släpp som kanske inte är min favorit men många andras, Arvika körde på Kalle och chokladfabriken, inget som är skitspännande för mig hittills men det kommer nog.

Årsbästalistan börjar närma sig med stormsteg, svåra val hittills men Veronica och Portishead känns givna, bubblare finns det gott om, Håkan Hellström, Atmosphere, Chords, Raphael Saadiq, Jamie Lidell, Glasvegas, Fleet foxes, Joel Alme, Girl Talk, Gnarls, Vampire weekend. ett tydliggörande är att det gäller de 10 subjektivt bästa låtarna och inte albumen vilket gör att vissa anser den vara meningslös och jag och de andra som gillar konceptet är dumma i huvudet. Jag förstår invändningen att det egentligen är albumen som räknas, det är ju en mycket större konst att göra ett helt bra album, men nu är det som det är.


RSS 2.0