Tänker inte göra några storstilade löften om att ha någon slags frekvens men tänkte på några saker.

Är det så jävla smart av svensk media att blåsa upp svensk landslagsfotboll till den fullständigt orimliga nivån som skett inför Holland-Sverige nu, 4-0 i röven så är det ju inte så jävla ball längre. Så mycket som det har vänts fram och tillbaka på det här nu så finns det ju egentligen inget kvar att skriva om. Vad händer då om Sverige förlorar ikväll vilket inte alls känns osannolikt, ska det skrivas om fiaskot i all evinnerlighet? Man kanske kan nöja sig med att vi har ett rätt bra lag i sina bästa stunder men det ska jävligt mycket till för att det ska gå hela vägen. 

För min del liknar det lite att jobba med målbilder, vilket många tycker är bra, vilket det säkert kan va. Men ingen hittills kan svara mig på hur man ska bearbeta ett möjligt scenario att målet inte uppnås inom den bestämda tidsplanen, ta livet av sig?

Visserligen har säkert herr Hamrén en bra plan både hur de ska bete sig nu, om de vinner men också ifall de förlorar, men vår kära presskår verkar ju som vanligt inte tänka speciellt mycket längre än vad näsan räcker.  

En annan grej lite så här strax efter valet och givetvis sd-relaterat. Lite komplicerat nu när de oschyssta fått sina procent och röster börjar höjas att de är demokratiskt tillsatta och de ska inte hålla på att motarbetas för att folket har sagt sitt. För en gångs skull, för min del, gör de folkvalda precis det jag vill, att jävlas med sd. Det är fan inte odemokratiskt utan folkrepresentationen gör exakt det som många verkar vilja, att bråka lite med de med taskig människosyn. Jag tycker det är rätt roligt framförallt när de inte kan ta provakationer de inte är beredda på också svara på frågor de inte är beredda på slår ju hål på en del, det kommer nog bli bra till slut det här.

För övrigt vill jag återigen ställa frågan är det en så jävla bra ide med demokrati egentligen, strax över 5% visar ju att de inte är så bra på att rösta. 

Det finns tillräckligt många som har skrivit om Talib Kweli-spelningen på Mejeriet så det behöver inte jag göra, men det var bra, till och med väldigt bra. Jag tänkte istället ta tillfället i akt att spy lite galla över det klassiska ouppskattade förbandet.

Det känns som oftast med förband, jag vet i stort sett ingenting om Nääk, jag har inte hört något innan och det finns väl en anledning till det. Egentligen var deras 4 låtar inte så dåliga mest totalt intetsägande, beats som kunde vara från vilken mainstreamartist som helst, den standardmässiga svenska rapen som alltid låter likadant men det är inte det som är intressant. Och allvarligt talat mig imponerar det inte de vaknade i Luleå i morse i dåligt skick och nu har de tagit sig ändå till oss för att göra sina fyra låtar för att de tycker det är så fantastiskt göt, för mig hade de gärna fått stanna i Luleå.

Det som är intressant är är nämligen att de kan gå från att vara intetsägande till direkt dåliga i jämförelse när Talib börjar, att allt det gör är så mycket sämre. Beatsen är ett skämt men det är klart de är ju inte J Dilla direkt vilket märks, med all önskvärd tydlighet. Det är klart att de inte kan rappa som Talib det kan man ju inte förvänta sig direkt. Det som jag tycker är anmärkningsvärt är att det känns helt utan hopp, Nääk kommer antagligen aldrig kunna ta sig i kragen och kunna prestera något bra, jag tror de är nöjda med att ha en hård kväll i Luleå och sen ta sig till Lund för att prestera undermåligt. Jag hoppas jag har fel men just nu ser det mörkt ut för mig på Nääks front.

Däremot återupptäckte jag den fantastiska Miles Davis-skivan Live Evil igår, är man på humör för långa snöiga låtar passar denna utmärkt.

 Miles Davis – Live - Evil

Will Smith – Miami så blir det nu, kanske lite längre och dyrare än det var tänkt men vad fan. Salt gäng som åker med mig, Tranan och Larre, det kommer bli legendariskt.

Biljetter till Riverdance - The Farewell Tour

Skönt att se att det är The Farewell Tour elva gånger, jag tror knappt att det är sant att detta lågvattenmärke för mänskilgheten äntligen försvinner från jordens yta.

Jag har ju alltid varit en varm förespråkare av att man inte ska bry sig så mycket om saker man inte kan påverka som till exempel väder, det funkar inte längre. Jag känner mig lite som denna killen som blivit avlyssnad och citerad på tjuvlyssnat:

Man blir faktiskt lite sugen att gå mot ljuset…

Hittade den fantastiske Sugar Billy på spotify, helt omöjlig att hitta om du inte köper den svindyra vinylen men här var den. Joss Stone förstod och försökte göra den rättvisa men klarade det väl halvdant får jag säga.

Håll till godo och njut Sugar Billy – Super Duper Love Parts 1 & 2

Jag ber om ursäkt för min mobilkameras usla kvalite. Jag blir lite förvånad då jag hittade ett kvitto från mitt ölande igår och hittar raden "Fjällad ciklid liknar nyklippt druid", va?!! Var jag så full? Var personalen ännu fullare? Varför skriver man så? Det är så många frågor och jag har så lite svar.

Tranan och Anders visade denna för mig, jag kan väl säga skräckblandad förtjusning, skönt att Weezer nuförtiden verkar vara helt befriade från allt vad bry sig om trovärdighet heter och bara kör.

Jag ägnade tisdagskvällen bland annat åt att fylla i en blankett för ROT-avdrag, precis så osexig var den, höstdepressionen är tung asså.

I ett desperat försök att liva upp den här bloggen ska jag försöka mig på en adventskalender, idag blir det en sak jag har skrattat gott åt idag och igår:


För övrigt en briljant sida om man har lite tråkigt och en stund över.

Jag har ju tidigare ondgjort mig över hur vissa fotbollsstreamingstjänster funkar kass och igår var det dags igen, canalplus fuckade upp, inte ball att missa de 3 första målen. Annars är det inte ball att hålla på MFF nuförtiden visst 4 stänkare men släpper man in fem spelar inte det så stor roll.

Tänkte ta tillfället i akt att skriva lite om kost. Jag är ju den första att erkänna att jag skulle kunna tappa ett par kilo utan att det gjorde nåt och att detta delvis beror på kosthållning. Jag gillar egentligen det som är på tapeten i Sverige just nu, fullkorn, äta regelbundet och allt annat man ska göra och inte göra men det blir ju oerhört intressant när man då besöker Spanien som har lite annat att jobba med. På den veckan jag besökte Barcelona såg jag inte röken av något bröd förutom 100% vitt bröd, ändå rätt mycket som var friterat, folk äter rätt sent (big no no i här hemma), majonäs på typ allt, rätt mycket starköl och annan alkohol både då och då och säkert en massa andra grejer som talar emot kosttrenden i Sverige. Ändå tyckte jag att spansken såg rätt välmående ut, det känns som spansken skulle varit skittjock om våra kosttrendsättare skulle haft något att säga till om. Det ligger en hund begraven.

Annars var det ett trevligt besök i utlandet, så mycket att skriva om så det får ni fråga om istället.

Annars så klockade jag in årets andra franskenfylla i fredags, har varit med om roligare. Efter matchen gick vi hem till Charles som bjöd på ett par glas, sen var vi där, sen blev det svart ochs så vaknade jag hemma dagen efter. Det verkar som om jag inte gick på lokal iallfall, jag var inte med det salta gänget som blev nekade att köpa öl på Squareside, det har antagligen aldrig hänt innan. Målsättningen inför året var att minska ner franskenfyllorna till minst en mindre än året innan vilket var 4, hittills är jag uppe i 2 så det ser ut som om jag klarar målen men året har ju två månader kvar...  

Joda, Barcelona it is och vi har en sjukt fin tid hittills och den kommer sakert inte bli samre. Precis lagom t-shirt och jeansvader aven ifall infodingarna tycker det ar kallt, pa kvallen ar det pa sin plats att ta pa sig en jumper.

Min spanska ar under all kritik vilket ju inte ar sa konstigt eftersom mina intensiva studier under mina gymnasiear kanske skulle kunnat vara annu lite mer intensiva for basta resultat.

Pa plussidan far spansken att man fortfarande far roka inne och att man kan kopa fotbollsbiljetter i bankomaterna minussidan ar obefintlig an sa lange.

Dagens spotifytips är det eminenta projektet Eric Ramsey som ni kan hitta här. Synd att deras förra alster inte har hittat till Spotify för jag tycker att även det innehåller ett par guldkorn. Förutom att det är en trevlig grupp innehåller den dessutom min gode vän Martin Ramsey som jag delade studentlägenhet med i Hultsfred, han är schysst.

Vi delade många fina stunder tillsammans, ansvaret för Pågens fortbildning, PES, adliga besök, en del sprit, tristess, musik och allt annat som hörde den tiden till. Det mesta som hände under de tre första åren hade på något sätt Martin med på ett hörn och eftersom jag fortfarande ser tillbaka på det som en fin tid tycker jag ju då också att Martin är fin.

På min lista över saker som är efterblivna är den ständigt pågående diskussionen om jantelagen, jag bli allergisk så fort någon för det på tal. Så här skriver det allvetande wikipedia om fenomenet:

Jantelagen formulerar i ord den oskrivna lag, som säger att man inte får sticka upp och tro att man är bättre än andra på något sätt. Jantelagen kopplas ofta till kulturen på många platser i Skandinavien, särskilt tidigare då de flesta bodde på landsbygden och i mindre städer och kontakten med omvärlden var mindre, vilket gav mindre utrymme till förändringar. Motsvarande fenomen finns emellertid på många platser i världen.

Den sista meningen är intressant eftersom många som tycker det är viktigt att prata om detta ämne tar upp det framförallt som ett svenskt fenomen, hur fan skulle det kunna vara det så jävla stora kulturskillnader är det ju inte. Kolla även här för att slå hål på att det endast är ett svneskt eller skandinaviskt fenomen.

Det kanske viktigaste är ju att det framförallt är alla som tycker att den är jobbig som bekräftar den hela tiden som en förklaring till varför alla inte tycker att just den de är och det de gör är det mest förträffliga som finns. Vet ni vad, folk tycker olika, alla kanske inte tycker att allt är göt.

Referensen till att det främst ett fenomen på ställen där kontakten med omvärlden var liten är ju också spännande eftersom det faktiskt gör hela grejen fullständigt irrelevant i dagens moderna samhälle där det är väldigt svårt att ha mindre kontakt med omvärlden. Om man sen läser de tio punkterna är det ju ingen som beter sig så och om det nu är någon som mot förmodan gör det är de efterblivna och efterblivna människor behöver man inte lyssna på.

Det verkar som om jag har haft lite att göra på sistone, har varit dålig på att blogga.

En del intense grejer på gång, dels europafinalen av Wild in the parks, börjar få lite hopp om att det ska bli bra även ifall jag inte ser fram emot att argumentera med fransmän igen. en sjukt intense grej är att det verkar som om projektet att ta min examen är på gång både Håke och Åsa är taggade så nu jävlar!

Visserligen old news men det förklarar ju en del...
 

Och inte bara Herr Kantarell utan även Herr Trattkantarell, Herr Taggsvamp och unge Herr Karl-Johan plus en massa andra jag inte kände igen eller lade på minnet eftersom ätligheten var omdiskuterad. Jag kan ha varit lite skeptiskt första timmen innan vi kom in i ett stim med trattkantareller som räddade dagen, enligt mina erfarna vänner som varit ute på samma ställe året innan var det inte i närheten av förra årets skörd men jag var nöjd ändå. Det var ett rätt så utrustat gäng som gav sig ut i skogen alla med snygga gummistövlar men också med kaffe, bullar, starköl samt prestigetillbehöret svampkniv.

Vad det blev av skörden då? Fantastiska svamptoast, en helt underbar Boeuf Bourguignon med stora mängder svamp, känner mig oerhört nöjd över min inblandning i boeufen då jag under den fyra timmar långa koktiden bara hade en sak att tillägga, mer vin! God mat, god dryck, gott sällskap svårt att misslyckas med en sån helg, jag kommer se tillbaka på den som en fin tid.

Det var oerhört länge sen jag körde bil i så stora mängder som i helgen, jag vet att det inte var det miljövänliga valet men restiden hade blivit oerhört mycket längre och svåradministrerad om jag hade åkt tåg eftersom jag var den enda som anslöt från de södra breddgraderna. Rätt göt att köra bil ändå men trots allt trist efter ett par timmar, tur att jag hade god hjälp av P3 dokumentär och fördjupade mina kunskaper i Skomakarligan, JAS-härvan, Harald Edelstam och Norrmalmstorgsdramat, intense.

Den i stort sett enda smolken i glädjebägaren för helgen var att jag missade Tranan och Anders inflyttningsfest, riktigt tråkigt men svampen har varit planerad ända sen i somras då jag missade Tjörn. Det verkar som om det var en bra tillställning iallafall och det grundar jag mest på mina vänners andedräkt som hade en viss anstrykning av något när vi möttes upp för match. På tal om match var MFF inte så bra, hammarby betydligt mycket sämre men sämst av alla var var domaren, som Skånskan fotbollsbloggare skrev:

"Domaren Sven-Martin Åkesson från Kode var inte lyckad. I klartext var han kass. Före matchen diskuterade Aftonbladet-Mattias och jag lite om vilka som är allsvenskans sämsta domare. Åkesson är en av de två sämsta var vi väl relativt överens om.
Efter den första halvleken var det ganska självklart vilken domare som är sämst. Grattis Sven-Martin."

Jag hade mina aningar, men ville inte döma ut den på förhand, teambuildingsdagen för stadsmiljöavdelningen. Tyvärr blev det ungefär så illa som man kunde förvänta sig, inte alls göt. Det är klart att det kanske är givande för någon, men inte mig och då lider väl hela teamet. Det jag upplever oftast på sådana här tillställningar är främst frustration och jag ägnar framförallt min tid åt att försöka fundera fram en tillräckligt bra ursäkt att lämna tillställningen.

Dagens andra programpunkt, fast den här gången av lite mer privat karaktär, var visningen av den fantastiska bortamatchen Gefle-MFF på plats i Markus nya fina lägenhet i de fina kvarteren i Västra hamnen. Vi anlände 20 minuter innan matchstart efter en ojämn kamp med motvinden och samtidigt med oss anlände även trollen. För det vi möts av är problem med PPVn och det geografiska läget gör att man befinner sig långt från närmsta sportbar. Efter en process som visar att goda råd inte alls behöver vara dyra fungerar det till slut 1 minut innan matchen börjar, annars hade det kunnat bli upprörda scener som liknade de på stockholm stadion för någon vecka sen.

Matchen i sig är inte så mycket att orda om och för en gångs skull inte för att resultatet gick emot en men Gefle var så fruktansvärt dåliga att det liknade verkligen ingenting. Eddie the eagle gjorde numera sina traditionella 2 mål sen var matchen ännu mer punkterad än innan och när den lille kvicke gjorde trean var det verkligen över. 

Han är väldigt duktig, jag är riktigt ledsen att jag missade det i våras.

Gårdagskvällen ägnades åt ett fantastiskt projekt nämligen att riva inför Eriks stundande renovering. Fantastiskt roligt att riva, lite aggresionsutlopp, snabbt resultat, det mesta göt. Dessutom roligt att det omedelbara resultatet kändes bra, det kan bli riktigt trevligt när det är klart, högt till tak i Eriks hem det var det både bokstavligt och bildligt talat igår.

= schyssta, bra och välfriserade
= oschyssta, dåliga och fula frisyrer

Det var väldigt länge sen det var så roligt att gå på match som igår, typ sen Palme dog. Det är inte mycket mer att säga än Malmö var det bättre laget (vilket de i och för sig alltid är) och lyckades hålla i det. Gnällspikarna från borås verkade inte ens orka whina så som de är så bra på. En sak får man ju i och för sig inte glömma, detta skulle kunna vara det första laget som kommer till Malmö stadion och försöker spela fotboll, däri ligger en stor skillnad mot alla andra matcher.

Hockeyns elitserie drog igång igår, wow, ungefär lika intressant som lundakalaset.

Dagens spotifytips är ett riktigt litet guldkorn som jag faktiskt inte har full koll på hur jag kom över, iallfall är det en en fin skiva som har gett mig mycket nöje.
 Lyssna här.

En rättelse, Sleven hade givetvis rätt, två lag med mindre insläppta mål.

Har gjort mitt allra bästa för att ta det oerhört lugnt i helgen, fredags häng med Terje och efterföljande överraskningsfest för Sofia, jag kommer se tillbaka på bägge som en fin tid. I lördags ännu längre häng på Syréngatan med det mogna beslutet att inte följa med till partybåten Prins Albert, det hade nog inte passat mig alls.

Det får mig osökt in på temat fest eftersom jag blivit exponerad för två olika sorters fest denna helgen både frivilligt och ofrivilligt. Överraskningsfest är enligt mig i grund och botten ett ofog, jag tror jag hade haft svårt att verka både överraskad och glad, funderade ett tag på att smsa Sofia och berätta att det var fest på gång. Tänk på att hon också har försökt styra upp en egen fest som ju faller helt platt nu, jag vet inte, det är nog inte min favoritfest men slår den andra jag blev exponerad för med hästlängder. För när jag kom hem vid halv tolv snåret i lördagen var det nämligen högljudd fest med dålig musik, kanske den sämsta festen av dom alla, dessutom verkade de varken bry sig eller överhuvudtaget märka att det lät som om det lika gärna kunde vara fest i min lägenhet. Det låter gubbigt kanske vilket det ju hade varit om jag hade agerat, nu gjorde jag inte det utan ser det som om jag har ett par till godo. Det är ju mycket roligare om det hade varit musik man gillade och att de som rökte på balkongen kanske hade en intressant diskussion istället för att diskutera de fulaste fulgroggarna de någonsin hade gjort i en halvtimme.

Ja, en rätt odramatisk helg