Tänk om alla...
hade en arbetskamrat som såg ut så här:
Det hade jag ett tag, det ledde till många muntra stunder både under och efter hans tid här. Som bekant ska man ju inte döma hunden efter håren men i detta fallet kunde man göra det, han var inte killen man satte på någonting och förutsatte att det blev gjort direkt.
Att måla om sitt vardagsrum kan ju på förhand verka som en smal sak och det var det också, trots att papperstapeten ställde till med lite besvär har mitt vardagsrum numera en fräschare look med hjälp av en trevlig olivgrön nyans. Jag spenderade helt enkelt stora delar av helgen med att måla, det var kanske inte skitball men jag kände mig ändå rätt nöjd på söndagen när allt var klart.
Kommentarer
Trackback
