Gårdagens skivor
Erik är mjuk och Limhamnsfältets grusplaner är hårda är nog sammanfattningen för nypremiären av min korpenssäsong, förlorade gjorde vi också med de missvisande siffrorna 4-0, vi höll tätt fram till mitten på andra sen sprack det lite. Det var ju ändå serieledarna som fram tills 2005 var division 5 laget Bulltofta så jag sörjer inte sjukt mycket över att vi förlorade.
Vi försökte följa upp nederlaget med en vinst i quizet på Pickwick men inte det heller, jag ska nog ägna mig åt kärlek ett tag för i spel går det sådär.
Ikväll bär det iväg till cph och en sen spelning med Hess is more, det kan bli fint, men jag är lite orolig över hurpass stadig jag är på benen på vägen hem, det kan bli ett par glas.
I går hamnade jag in the zone och fick rätt mycket gjort på jobbet efter att alla hade gått hem, avalanches och cure var behjälpliga, jag hade ju inte nämnt dom om jag inte ville att ni skulle lyssna på dessa skivorna, men det har ju de flesta av er redan gjort.
hmmmm....seventeen seconds med the cure? inte deras mest muntra album precis. står i bjärt kontrast till the avalanches. Hur ska man tolka det? Manodepressivitet? Eller ska man inte tolka alls? Manuchaodepressivitet kanske?
