I grevens tid
Av olika anledningar blev det så att jag begav mig till Roskilde i lördags, det var inte tänkt så men mina kollegor behövde en chaufför så som den snälla killen man är ställer man upp. Till saken hör att jag aldrig varit på Roskilde så det passade bra med att inleda med en fegvariant över dagen.
Jag tycker ändå inte att det var så farligt med leran, det kan ju bero på att jag bara var inne på området och dessutom slapp sova i tält men ändå, mig besvärade den inte skitmycket.
Flaming Lips övertygade precis som jag hade trott, inte mycket att säga, superhjältar, ballonger, konfetti, Wayne i en boll och kanske framförallt rätt bra låtar svårt att misslyckas, dessutom gillade de att vara där vilket ju alltid är ett plus. Lajade runt och kollade lite såg ett rätt kass Loney, Dear, men det var ju ingen skräll, däremot blev jag återigen väldigt förtjust i ett av Erland Öyes projekt, denna gången Whitest boy alive det var så bra så man önskade att man var ett av klubbkidsen som tyckte det var ännu bättre. Jag styrde kosan mot the Who med oerhört låga förväntningar men blev ändå underhållen helt ok, när inte the Who levererade levererade besökarna till vänster om mig som gjorde sitt bästa för att styra passerande in i sin lerfälla. Nu låter det ju som om jag var själv på Rosilde, det var jag ju inte, men jag tyckte det var ett smart drag att hålla lite distans till mina kolegor som uppvisade ett stort intresse för alkoholhaltiga drycker. Som det fan jag är ville jag inte missa Bonde do Role igen, det var en oerhört trevlig bekantskap på Hultsfred och det var på inget sätt sämre denna gången, snarare ännu bättre, det var helt enkelt tokigt bra. Har aldrig riktigt fattat grejen med dansmusik för dansens skull men helt plötsligt fattade jag hur göt det kan vara, i love masspsykos.
So far so good, nu var det ju bara en stund med skittrista grejer innan Red Hot började, som tur är hittade jag Lollo som fungerade som utmärkt underhållning tills det var dags. Det visade sig vara ett oerhört dåligt drag att vänta på det jävla skitbandet, jag har ju inte speciellt mycket till övers för orkerstern annars men jag hade ändå hoppats en del på dom live. 10 minuter sena kör de igång med en sjukt dålig jam som omöjligt kunde gjort någon glad över till nån av deras släta hits som var minst lika slät live, nä fy fan vilket skit. De verkade helt oengagerade och verkade inte ha ball alls, dessutom tycker alla i bandet att de är sjukt köta på sina instrument vilket gör att alla vill höras mest hela tiden. Sammanfattningsvis kan man väl säga att jag skulle gått på Diplo istället.
Jag tycker ändå inte att det var så farligt med leran, det kan ju bero på att jag bara var inne på området och dessutom slapp sova i tält men ändå, mig besvärade den inte skitmycket.
Flaming Lips övertygade precis som jag hade trott, inte mycket att säga, superhjältar, ballonger, konfetti, Wayne i en boll och kanske framförallt rätt bra låtar svårt att misslyckas, dessutom gillade de att vara där vilket ju alltid är ett plus. Lajade runt och kollade lite såg ett rätt kass Loney, Dear, men det var ju ingen skräll, däremot blev jag återigen väldigt förtjust i ett av Erland Öyes projekt, denna gången Whitest boy alive det var så bra så man önskade att man var ett av klubbkidsen som tyckte det var ännu bättre. Jag styrde kosan mot the Who med oerhört låga förväntningar men blev ändå underhållen helt ok, när inte the Who levererade levererade besökarna till vänster om mig som gjorde sitt bästa för att styra passerande in i sin lerfälla. Nu låter det ju som om jag var själv på Rosilde, det var jag ju inte, men jag tyckte det var ett smart drag att hålla lite distans till mina kolegor som uppvisade ett stort intresse för alkoholhaltiga drycker. Som det fan jag är ville jag inte missa Bonde do Role igen, det var en oerhört trevlig bekantskap på Hultsfred och det var på inget sätt sämre denna gången, snarare ännu bättre, det var helt enkelt tokigt bra. Har aldrig riktigt fattat grejen med dansmusik för dansens skull men helt plötsligt fattade jag hur göt det kan vara, i love masspsykos.
So far so good, nu var det ju bara en stund med skittrista grejer innan Red Hot började, som tur är hittade jag Lollo som fungerade som utmärkt underhållning tills det var dags. Det visade sig vara ett oerhört dåligt drag att vänta på det jävla skitbandet, jag har ju inte speciellt mycket till övers för orkerstern annars men jag hade ändå hoppats en del på dom live. 10 minuter sena kör de igång med en sjukt dålig jam som omöjligt kunde gjort någon glad över till nån av deras släta hits som var minst lika slät live, nä fy fan vilket skit. De verkade helt oengagerade och verkade inte ha ball alls, dessutom tycker alla i bandet att de är sjukt köta på sina instrument vilket gör att alla vill höras mest hela tiden. Sammanfattningsvis kan man väl säga att jag skulle gått på Diplo istället.
Kommentarer
Trackback
