Alright then
Årets stora spektakel iallafall på min arbetsplats är över för i år, åtta dagars excesser på stan har förhoppningsvis gjort rätt mycket folk glada och ett gäng som har arbetat med detsamma rätt slutkörda. För att sammanfatta min festival så tänkte jag köra en topp 3 bästa och en topp 3 sämsta:
Bästa
- Problem, inte de som dyker upp jämnt och ständigt utan rockorkestern.
- De nya loungesofforna på Noble house (hotellet som är vårt kontor), de räddade min bekväma kropp från undergång.
- Vill inte säga Timbuk trots att han är en entertainer av världsklass så det blir Moa som äntligen använder sin fantastiska röst til något bra
Sämsta
- En jävla gång till jag hör El condor pasa på panflöjt och jag klipper den jäveln direkt, våra indianska vänner på stan är det värst som finns.
- Oförstånd, så många som har så mycket att klaga på och givetvis är vi i administrationen ansvariga för allt.
- Resursslöseri.
Den roligaste anekdoten som kom fram var faktiskt jag en del av. Förra året dök det upp ett par killar som ville ha försäljningsplats under första helgen, eftersom det slumpade sig så att jag hade en plats över hyrde jag ut denna till honom och en kollega. I år dyker en av dessa killar upp igen och tror sig kunna hyra in sig på en annans plats, tji fick han eftersom det solklart är mot våra regler.
En stund senare blir jag uppringd av en kollega som ber mig att komma till vårt kansli eftersom det står en storgråtande hennatatuerare som vill prata med mig. En stund senare träffar jag "vi kan kalla honom Ruben" som börjar med sin vanliga vals om sitt jobb (som jag bara hört 3 gånger tidigare, nåt om konsten vs karriären) följer upp med att han är från Peru och att det precis varit en naturkatastrof i Peru vilket gör att han är i skriande behov av pengar för att kunna skicka dessa till familj, vänner och andra lidande hemma. Jag beklagar givetvis den tårdrypande historien, vilket inte alls behöver vara påhittat eftersom jag faktiskt läst om naturkatastrofen i tidningen dagen innan, men får förklara vänligt men bestämt att det fortfarande inte finns något skäl för honom att få en försäljningsplats framförallt för att jag inte har någon. Då upplyser "vi kan kalla honom Ruben" mig om att jag därigenom blir skyldig till många människors död i Peru och att jag för alltid kommer få ha det på mitt samvete.
Ja, ni får döma själv men jag tolkar det som om jag är skyldig till folkmord och är därmed en av de få nuvarande levande folkmördarna och sällar mig till samma skara som tex Idi Amin, Pol Pot och Kim Jong Il, det är nåt att sätta på CVt det.
Bästa
- Problem, inte de som dyker upp jämnt och ständigt utan rockorkestern.
- De nya loungesofforna på Noble house (hotellet som är vårt kontor), de räddade min bekväma kropp från undergång.
- Vill inte säga Timbuk trots att han är en entertainer av världsklass så det blir Moa som äntligen använder sin fantastiska röst til något bra
Sämsta
- En jävla gång till jag hör El condor pasa på panflöjt och jag klipper den jäveln direkt, våra indianska vänner på stan är det värst som finns.
- Oförstånd, så många som har så mycket att klaga på och givetvis är vi i administrationen ansvariga för allt.
- Resursslöseri.
Den roligaste anekdoten som kom fram var faktiskt jag en del av. Förra året dök det upp ett par killar som ville ha försäljningsplats under första helgen, eftersom det slumpade sig så att jag hade en plats över hyrde jag ut denna till honom och en kollega. I år dyker en av dessa killar upp igen och tror sig kunna hyra in sig på en annans plats, tji fick han eftersom det solklart är mot våra regler.
En stund senare blir jag uppringd av en kollega som ber mig att komma till vårt kansli eftersom det står en storgråtande hennatatuerare som vill prata med mig. En stund senare träffar jag "vi kan kalla honom Ruben" som börjar med sin vanliga vals om sitt jobb (som jag bara hört 3 gånger tidigare, nåt om konsten vs karriären) följer upp med att han är från Peru och att det precis varit en naturkatastrof i Peru vilket gör att han är i skriande behov av pengar för att kunna skicka dessa till familj, vänner och andra lidande hemma. Jag beklagar givetvis den tårdrypande historien, vilket inte alls behöver vara påhittat eftersom jag faktiskt läst om naturkatastrofen i tidningen dagen innan, men får förklara vänligt men bestämt att det fortfarande inte finns något skäl för honom att få en försäljningsplats framförallt för att jag inte har någon. Då upplyser "vi kan kalla honom Ruben" mig om att jag därigenom blir skyldig till många människors död i Peru och att jag för alltid kommer få ha det på mitt samvete.
Ja, ni får döma själv men jag tolkar det som om jag är skyldig till folkmord och är därmed en av de få nuvarande levande folkmördarna och sällar mig till samma skara som tex Idi Amin, Pol Pot och Kim Jong Il, det är nåt att sätta på CVt det.
Kommentarer
Postat av: Mattias
Alltså, att du är där uppe med Pol och Adde tvivlar jag inte på men kanske inte pga det här.
Trackback
